Våra privata datorer är inte direkt kopplade till Internet utan vi använder oss av en Internetleverantör. De ansvarar för att routern fungerar som den ska. De kan också erbjuda andra tjänster som e-post, lagring av information och annat på sina servrar.
En server är en kraftfull dator med stor lagringsförmåga (många hårddiskar) som är direkt kopplad till Internet. Den kan innehålla filer eller hemsidor. Alla stora företag och organisationer har ofta sina egna servrar.
För att veta var information ska skickas används IP-nummer. Varje stationär och bärbar dator, platta och mobil har ett unikt IP-nummer. Det fungerar som en hemadress. Även servrar har en egen IP-adress.
Ip-nummer är väldigt svåra att komma ihåg. Till exempel är Aftonbladets IP-nummer 13.49.132.198. Det är därför översatt till en webbadress. I detta fall aftonbladet.se. När du skriver in en adress i adressfältet frågar din webbläsare en speciell server (DNS) som översätter webbadressen till en IP-adress så datorn hittar rätt. Det fungerar förstås lika bra att skriva in en Ip-adress i adressfältet istället för en webbadress. DNS-servern är som en telefonbok som översätter ip-nummer till webbadresser.
Genom att se på en webbadress (en URL) kan du få en hel del information. Exempel:
.https://biologi.ugglansno.se/andning/
Http eller https talar om för webbläsaren vilken typ av teknik som används för att visa sidan.
.se kallas för toppdomän. Den visar vilket land adressen har sitt ursprung ifrån.
.ugglansno är en domän. Den visar vem som äger eller står ansvarar för innehållet på adressen.
.biologi kallas subdomän. Det är en del av den ursprungliga domänen.
/andning/ Efter toppdomän kan en adress se väldigt olika ut. I detta fall pekar adressen på en undersida på domänen biologi/ugglansno.se
Genom att undersöka webbadressen kan du undvika att bli lurad. Det går ganska enkelt att undersöka sidor med whois.com. Där kan du se var information är lagrad och vem som ansvarar för sidor. Bilden nedan visar en korrekt och en falsk webbadress.
