Det börjar med att bönder sår frön på ett bomullsfält någonstans i världen, eller att olja utvinns ur berggrunden. Råmaterialet blir sedan till fibrer, garn och tyg.
Kläder och annan textil tillverkas av en mängd olika sorters fibrer, både naturliga och konstgjorda. Råvaran till fibrerna kan komma från växter, djur, bomull eller olja. Samma typ av fiber kan också tillverkas på olika sätt.
Viskos är en fiber som tillverkas av människan. Det tillverkas ur cellulosa som kommer från växtriket. Cellulosan omformas sedan kemiskt till viskos och den processen kan både vara bra eller dålig miljömässigt beroende på hur den görs.
Utöver själva råmaterialet så används också energi, kemikalier och vatten för att framställa fibern. Ofta är dessa resurser större än själva råvaran för fibern.
Man kan alltså inte säga att ett specifikt material eller textilfibrer alltid är mer hållbart än ett annat. Forskning visar att det är större skillnad i klimatpåverkan mellan samma sorts material tillverkat av olika producenter, jämfört med skillnaden mellan olika typer av material. Man måste se till plaggets hela livscykel och väga in alla resurser som används, för att kunna avgöra plaggets relativa hållbarhet.
När råvara har blivit till fibrer så ska fibrerna spinnas till garn och tråd. Det görs genom att fibrer ordnas åt samma håll för att bilda en sammanhängande tråd.
För att tillverka exempelvis en kashmir- eller bomullströja krävs mer fibrer än vad som kommer ut i slutprodukten. Fibrer som är för korta eller av sämre kvalité rensas bort innan de hinner bli garn. För korta fibrer ger en svagare tråd och kan innebära att tråden går av. Och ett tyg som vävs av lågkvalitativt garn ger ett tyg som riskerar att gå sönder redan i produktion eller när plagget används.
Det kallas för det osynliga avfallet och innebär att varje steg i produktionen kräver mer resurser än vad som kommer ut i slutprodukten. Som konsument gäller det att påminna sig om de resurser som har gått åt och värdesätta plagget därefter.
Fördjupning:
Uppgifter: 